Kategori: Tankar

Publicerad av

Passiv träning i vardagen

Vi har ofta begränsad tid tillsammans med våra hästar eftersom vi bollar jobb, familj och fritid med timmarna i stallet. Många gånger resulterar det i en inneboende stress som får oss att skynda oss med alla sysslor för att kunna rida så länge som möjligt. När vi väl ska göra oss och hästen klara försöker vi få på utrustningen så effektivt som möjligt så vi kan komma igång. Sedan har vi ett ridpass framför oss på kanske 45-60 minuter av mer eller mindre effektiv ridning – av med utrustningen, borsta och sedan ut i hagen eller boxen. Vi förlorar ofta den värdefulla tiden att bara få umgås med våra hästar, stunder utan prestige och att kunna slappna av i varandras närhet, kunna stå uppbunden eller lös utan att vara stressad. Men hur ska vi någonsin kunna få in tid till det i våra redan begränsade timmar?

”Om hästen får öva på tålamodet att stå still och slappna av, så översätts detta i en lugnare häst som uppmärksamt lyssnar istället för att gissa sig till nästa övning, ridväg eller rörelse.”

För mig har det alltid varit viktigt att fokusera på att bygga en bra relation först och i andra hand ridningen. Se till att allt fungerar från marken och att hästen förstår vad jag vill samt har en lustfylld och okomplicerad relation till mig och andra människor. Erfarenheten är att då kommer ridningen bli så mycket lättare för att jag byggt mentala grundförutsättningar för att lyckas. För mig är det viktigt att hästen kan stå still och slappna av både nära mig, långt ifrån, uppbunden eller lös både avsuttet och uppsuttet. Precis lika viktigt som att den kan gå framåt och ridas på ett okomplicerat och avslappnat sätt. Ibland upplever jag att det kan kännas som att vi inte ”hinner” stå still för att vi måste öva på allt annat. Om hästen får öva på tålamodet att stå still och slappna av, så översätts detta i en lugnare häst som uppmärksamt lyssnar istället för att gissa sig till nästa övning, ridväg eller rörelse.

Hur får du in detta i vardagslivet när du också vill rida aktivt och inte bara träna passiv träning? Några små enkla medel och metoder som jag gillar att använda mig av är att utnyttja hela tiden du är i stallet att få in den passiva träningen. Hämta exempelvis in hästen direkt när du kommer dit, borsta och låt den sedan stå uppbunden (eller lös om du tränat på det, på en bestämd plats precis som att lära en valp att stanna) medan du mockar och gör mat. Om du står i ett stall där du inte kan ockupera stallgången för länge, använd en plats utanför stallet eller i boxen. När det sedan är dags att rida rekommenderar jag att ta för vana att börja med att stå still i kanske 5 minuter. Öva på tålamod, känn att hästen slappnar av och slappna av själv, gör en andningsövning och släpp all stress från jobb och andra krav. Hitta sedan tillfällen under passet när du stannar upp, står stilla och kanske tittar på någon annan som rider eller återigen andas själv och slappnar av för att träna tålamodet, centrera hästen igen och få till avslappningen. När du suttit av och behöver mocka efter dig i ridhuset har du en chans till passiv träning, precis som du lär en valp att stanna låter du hästen stå passivt medan du själv mockar. Efter ridpasset, om du har tid, se till att få till de där extra 5 minuterna av bara ren avslappning, kli och gos innan du släpper ut hästen igen.

Passiv träning som inte är en tidstjuv

  • Hämta hästen direkt när du kommer till stallet och låt den passivt umgås med dig när du gör dina andra sysslor
  • Stå still 5 minuter när du suttit upp
  • Hitta avbrott att stå still några minuter under passet
  • Passiv träning när du mockar ridhuset efter dig
  • 5 minuter av extra kärlek innan du åker hem

På detta sätt har du fått in en massa passiv träning och övningar för tålamod utan att egentligen behöva vara längre tid i stallet eller tumma på den aktiva ridningen. På så sätt kan vi gå mot lugnare, mer avslappnade och gladare hästar, och förhoppningsvis även en hjälp för oss att verkligen slappna av och koppla bort vardagsstressen – så att stallet och tiden med hästarna kan ha den terapeutiska verkan vi vet att den kan!

Publicerad av

Kan vi minska våra elaka kommentarer?

“Inga elaka kommentarer, ber bara om råd”, ”hur kan du ha ett sånt bett på hästen??”, ”din häst är för smal/för tjock”, ”du är för stor/liten/lång/kort för din häst”, ”hur kan du låta hästen gå i en sån hage/ha ett sådant vindskydd??”… Och så vidare.

Känns det igen? Varje dag ser jag detta i sociala medier. En klok människa sa till mig en gång att ”om du inte har något snällt att säga så säg inget alls”. Ska det verkligen behöva vara så att man känner sig rädd för att be om råd i alla dessa hästgrupper som finns på FaceBook. Ska man verkligen behöva skriva ursäkt på ursäkt innan man ens hunnit ställa sin fråga för att alla är så snabba att hoppa på tåget med elaka kommentarer?

En klok människa sa till mig en gång att ”om du inte har något snällt att säga så säg inget alls”.

Att syssla med hästar är för merparten av Sveriges hästvärld en hobby. Det betyder att de flesta inte är experter, inte tävlar aktivt utan har häst för det rena nöjets skull. Varför ska vi då fokusera så mycket av den feedback vi ger på det negativa? Kan vi inte ha en lite lättare syn på det, förstå att ingen av oss är expert, alla kan göra fel och bara räcka varandra en hjälpande hand? Det finns tillräckligt med näthat som det är och ridsporten borde inte vara med och bidra till det– låt oss istället hylla och lyfta upp varandra.

Självklart ska vi ge råd och tips när det efterfrågas men vi måste inse att inte bara ett sätt är rätt – det finns tusentals lösningar på ett problem. Därför borde vi vara ödmjuka i vår approach, fokusera på det positiva och leverera rådet på ett konstruktivt sätt som gör att personen verkligen kan ha nytta av kommentaren. En inställning av att ge varandra bra verktyg och övningar istället för att kritisera vad som redan finns i verktygslådan.

Jag kommer sträva efter ett klimat i hästvärlden där det är högt i tak, övervägande mycket kärlek och gott om hjälpsamma, vänliga personer när någon behöver tips och råd. Spread love, not hate.

Publicerad av — Lämna en kommentar

”Min häst är för stark, vilket bett ska jag använda?”

Frågan jag ser i sociala medier nästan varje dag. Om du frågar mig är det inte ett nytt bett du ska leta efter om din häst är för stark, det är din träning du bör se över. Byter du till ett större och skarpare bett botar du bara symptomen, inte det grundläggande problemet. Det som saknas är respekt och uppmärksamhet från din häst vilket är enkelt att träna upp!

Problemet med att ”betsla upp” är att det enda du botar är symptomen, inte det faktiska problemet. Det underliggande problemet och sanningen är att din häst inte respekterar dig tillräckligt och inte ger dig den uppmärksamhet som du förtjänar. Om du är ute och rider och din häst plötsligt sticker iväg – vad hände? Svaret är att uppmärksamheten lämnade dig och hamnade på något annat och hästen respekterar dig inte tillräckligt mycket för att du ska få tillbaka uppmärksamheten till dig. Du förtjänar en häst som är så respektfull och uppmärksam på dig att du kan rida ut i skogen barbacka i bara repgrimma.

Problemet med att ”betsla upp” är att det enda du botar är symptomen, inte det faktiska problemet.

Hästar är vanedjur. När allt är som det brukar går det ofta bra och inga problem uppstår. Däremot om du rider på ett nytt ställe, vill ta en annan väg, rida med eller utan kompisar eller göra något utöver det vanliga så kan det ofta uppstå trubbel. Hästen kan bli till exempel ofokuserad, hetsig, rädd eller envis. I grunden betyder detta att hästen inte respekterar och litar tillräckligt mycket på din ledarförmåga och tror därför att han/hon måste ta egna beslut. Det kokar ned till överlevnadsinstinkten – hästen känner av en okänd situation och gör allt den tror är rätt för att rädda sig själv (flight, fight or freeze).

Vi lever inte i en perfekt värld och du kan inte placera din häst i en trygghetsbubbla där inget någonsin händer. Skrämmande, läskiga och oväntade saker kommer att dyka upp i er vardag och du måste vara ledaren din häst litar på. Det är otroligt viktigt att du övar på ”farliga situationer” i en kontrollerad miljö. Detta bygger både ditt och din hästs självförtroende samt skapar ett starkare band er emellan. Först då kan du skapa en häst som inte tar egna beslut när den blir rädd och osäker, utan istället ser till dig som sin ledare och litar på att du tar er igenom situationen tryggt och säkert.

Det är inte svårt att träna din häst till detta, allt som krävs är noggrant groundwork, desensitizing och ett riktigt bra stopp. Om du har verktygen för att åtgärda det faktiska, underliggande problemet, gör inte en ”quickfix” och bara bota symptomen. Om du tar genvägar så finns problemet fortfarande kvar och kommer gestalta sig förr eller senare på ett eller annat sätt. Om du lägger en stabil grund för din kommunikation och ditt ledarskap har du istället löst grundproblemet och som magi var bettet inte längre ett problem.

Publicerad av — Lämna en kommentar

Flooding eller desensitizing?

Jag ville skriva av mig om ett väldigt omdebatterat ämne nämligen hur du skiljer på flooding och desensitizing? Det viktigaste för mig när jag ska vänja en häst vid något läskigt, så kallad desensitizing, är att den accepterar och känner sig okej med det okända och ”farliga” objektet. Jag vill inte se en häst som ser ut att vara okej eller stelnar och vägrar röra sig bara för att han är mer rädd att bryta mina regler än själva föremålet. Ofta stelnar din häst till av rädsla och vägrar röra sig när du arbetar tillexempel med en flagga. Om hästen står still och ser lugn och vilande ut så är det en sak men är de stela av rädsla så är detta något helt annat. Om min häst står still på ett sätt som visar att han inte är okej så jobbar jag med flaggan ett tag, tar bort den och leder hästen några steg eller på annat sätt får honom att röra sig, sedan på med flaggan igen. Så länge det finns rörelse så kan hästen tänka och hjärnan fungerar. Snart kommer då hästen att inse att det är tryggt att stå still, de är inte tvingade till det och flaggan var inte så farlig som de trodde. Det bästa av allt är att de kommer se det som om det var du som räddade honom! De tänkte ju att flaggan helt klart skulle innebära döden från början men du visade att det var okej och hjälpte honom igenom rädslan.

Så länge det finns rörelse så kan hästen tänka och hjärnan fungerar.

Att aldrig utsätta min häst för läskiga saker och okända föremål är inget alternativ för mig, speciellt inte om hästen är rädd och skygg från början. Vad som dock är viktigt är att ha rätt känsla för press, hur snabbt du kan avancera och när du ger eftergift. Om du klarar av och förstår det kommer du snart ha skapat en modig, nyfiken häst som kommer gå genom eld och vatten för dig!